Ordet innovation kommer från latinets innovare, vilket betyder förnyelse. Termen innovation skall inte förväxlas med termen uppfinning. En innovation är något som människor faktiskt använder (något som har tagits i bruk), medan en uppfinning bara behöver vara en teoretisk tanke som har dokumenterats för att existera eller någonting som har utvecklats för eget bruk. Innovation kan gälla en befintlig produkt eller tjänst men även sättet att tänka på.

Syftet med den här delsidan är att försöka presentera saker som kan bidra till förnyelse.

När man skall tillsätta drottningen med hjälp av en plastförsändnings & tillsättningsbur måste följebin avlägsnas. Det gör man genom att skjuta bakåt det bakre stycket av buren en liten bit och man släpper ur ett bi efter det andra. Kan vara lite pilligt och kan ta tid. Jag glömmer dock aldrig att när jag en gång var lite för övermodig och när jag letade fram den gamla drottningen och nöp henne direkt (det borde man egentligen inte göra, man borde spara henne och avvakta hur tillsättningen av den nya madammen gick). När jag sedan började släppa följebin var den nya drottningen snabbare än min reaktionsförmåga och hon behagade hoppa ut i det höga gräset. Som tur det var, var hon vingklippt. Sedan dess har jag grunnat över hur skulle man dels kunna undvika liknande fadäser dels hur skulle man kunna spara tid och det pilliga jobbet att släppa ut följebin. När jag ställdes framför uppgiften för att hjälpa en biodlarkollega att tillsätta ett ganska stort antal drottningar visste jag att något slags hjälpmedel måste fram. Resultat kan ses på följande bilder. Det som behövs är liten bit av zinkspärrgaller, plåtsax och plattång.

”Konstruktionen” framgår från medföljande bilder.

Det som är tämligen viktigt är de två nedvikta ”fingrar” på burens ena kortsida. De dels underlättar att positionera buren rätt, men huvudsakligen de förhindrar att buren ”följer med” när man drar ut plastburens bakre vägg.

Man ”trär” frisläppningsburen över tillsättningsburen, skjuter bakåt tillsättningsburens baksida ändå till foderkammaren, lägger ifrån sig det hela och väntar några minuter. När följebin bin är borta, skjuter man tillbaka tillsättningsburens bakre vägg och avlägsnar plåtburen. Går som på räls. Vill man kontrollera följebinas vingindex genomför man hela utsläppningsproceduren i en fryspåse.

Olda Vancata

Att ha koll på hur mycket kvalster som ramlat ned efter en varroabekämpnings åtgärd är en självklarhet. Antal kvalster som ramlade ner styr efterbehandlingen! Minst lika viktigt är det att ha koll på vad som sker under efterbehandlingen (finns det för mycket kvalster i kupan kvar, måste man upprepa efterbehandlingen?). Men det viktigaste är ändå att ha koll på nedfallet under hela bisäsongen. Tro inte ett ögonblick på att om det står 10 kupor bredvid varandra så finns det lika många kvalster i varje kupa. Man bör kolla nedfallet med jämna mellanrum. Det kan hända att det finns så mycket kvalster (som yttrar sig i antal nedfallna kvalster) att man måste lyfta bort honungsramarna och behandla mitt i sommaren för att bisamhället skall klara övervintringen.

För att kunna räkna antal nedfallna kvalster måste det finnas någon slags skiva/bricka/tråg där nedfallet samlas och som går att ta ut från kupan för att kunna räkna (bottens konstruktions skall göra det möjligt bakifrån). Problemet är att om man använder den enklaste lösningen - en enkel skiva av något slag finns det två hinder för att antal kvalster på skivan ska stämma med verkligheten ( antal kvalster som har ramlat ner). Det finns två bovar som kan påverka antal kvalster i nedfallet. I första hand kan det vara myror som provianterar kvalster och bär ut dem. Men det största problemet är bina själva. De rensar kupans botten och bär ut allt skräp. Inklusive nedfallna kvalster. Höghygieniska bin håller botten ren som ett dansgolv. Frågan är hur skall man förhindra bin att bära ut nedfallet och kvalster.

På medföljande bilder ser man den billigaste och kanske bäst fungerande varianten. Två plastnät med olika grovlek som man sätter ihop och fäster på en styv plastskiva med fyra gem (inte bara två som på bilden). Kan det vara enklare? Det som rekommenderas (för att det kostar nästan ingenting) är att ha två uppsättningar för varje kupa. Man tar ut den ena skiva som byts ut mot en ren.

Bilderna är tagna av F. Kamler.

Läs artikel: "Varroa - ta situationen inte för given!" i Bi-NyhetsBrev nr 19. BEGRUNDA och TA VERKLIGEN TILL DIG vad som står där !!!

Jag har pratat med en yrkesodlare av bidrottningar och när ordet snabbkokare dök upp var hans omedelbara reaktion - "snabbkokare? Varför det? Varför krångla till saker med extra arbetsmoment som kräver extra arbetstid? Jag drar upp drottningarna ovanför spärrgallret i viseriktiga samhällen. Jag sätter i en odlingsram med två lister med omlarvade koppar i skattlådan som innebär 28 stycken mellan två ramar med öppet yngel. Det skadar inte att det är lite pollen i en av yngelramarna. Dessa ramar byts ut varje vecka mot ramar med spädare yngel från yngelklotet. I snitt brukar det bli 25 stycken antagna. Sjätte dagen när cellerna är täcka flyttar jag dem till ett värmeskåp där de får kläckas. Från värmeskåpet flyttas sedan de kläckta drottningarna till parningskupor (oavsett om drottningar skall friparas eller insemineras). På det viset få jag 7 dagars flyt i drottningodlingen. Jag måste ha flyt i drottningodlingen. Jag lever på det. Börjar jag sista vecka i maj hinner jag från ett och samma samhälle dra upp 12 - 15 omgångar med drottningar. Visst, det kan bli problem som exvis med för låg antagning. Vissa samhällen beter sig så, men det är bara att byta samhälle. Likaså brukar det bli sämre antagning vid slutet på säsongen som man måste räkna med."

Efter samtalet började "småräkna". Om man inkluderar sämre antagning vid slutet av säsongen med 20 stycken antagna celler i veckan i genomsnitt under hela säsongen och om man drar upp bara 12 serier (istället för 15) innebär det 240 drottningar (och då är det som sagt medvetet lågt räknat) från ett och samma samhälle. Hur många snabbkokare skulle man behöva göra? Hur många bin skulle det gå åt? Hur många samhällen skulle man försvaga? Hur mycket arbetstid skulle det kräva? Och som "amatör" som bara friparar - visst det går kanske att dra upp större serier i snabbkokaren (fast bara i första omgången och efter andra omgången - som har mycket sämre antagnings procent - är det roliga slut), men finns det då tillräckligt många drönare i luften för att täcka detta engångsbehov? Hur bra eller dåligt blir en stor engångsvolym av dessa drottningar parade?

Så jag (som hållit på med snabbkokare själv) är benägen att hålla med honom. Varför skall man krångla till det? Snabbkokare? Varför?

O.V.